Jag trivs med närmsta kollegorna, jag trivs i byn, barnens förskola ligger väg i väg med min arbetsplats, jag tycker om den verksamhet jag har byggt upp här.....men

Nu söker de ny församlingspedagog i Södra Sandby! Det är få chanser att hitta nya bra arbetsplatser för församlingspedagoger. Antingen kan de inte ge den lön jag vill ha eller så tillhör de ett område jag inte vill jobba i, men Södra Sandby är bra! Ska jag då våga lämna det jag har för att chansa på något bättre?

Ja ni, när är det dags att pröva vingarna igen?

Jag tror jag ska söka, man kan ju alltid tacka nä om man skulle vilja sen!

Hela min kropp känner sig down! Den vill mest krypa ner under täcket igen! Dörren till mitt kontor som alltid är öppen har jag stängt idag och hoppas att min kollega ska komma sent så att jag kan få vara i min ensamhet en stund till!

Känslan av att slippa klistra på ett leende eller ens behöva prata med någon är så skön, för innuti mig gråter mina ögon men det syns inte.

Jag vet inte varför! men jag accepterar att jag idag inte orkar hålla upp någon fasad om hur lycklig man måste vara jämt! Idag är jag ledsen och det är okej!

Jag tror att det handlar om den där spannen som finns innuti mig, den spannen som jag lägger all skit i. Allt som gör ont, allt som tar mitt tålamod, alla energitjuvar, alla orättvisor! Jag tror att det är den som rinner över nu! Den gör det med jämna mellanrum för att jag stoppar för mycket i den. Men några tårar senare finns där plats för nytt och då kan jag fylla på ett tag till innnan den behöver tömmas igen!