Nu har vi vabbat en hel vecka! Först blir stora hjärtat sjuk och när han blir frisk då blir vårt lilla hjärta sjuk och när hon blir frisk....då blir jag sjuk...

Första dagen tillbaka på förskolan....vabbuari....hur många dagar kommer det att vara innan det är dags igen? Vad gör egentligen hygienen på förskolan för skillnad? Handsprit, tvätt händerna...hur ofta tvättas leksakerna...hur mycket på dagen är barnen ute?

Ja, det återstår väl att se hur många vabbdagar februari slutar i!

Imorse när Minna och jag låg i stora sängen och Elias kom in genom dörren så sa Minna för första gången "Hej Elias". Hon härmade mig och jag hörde nog mer av melodin i orden hon sa än just de bokstäverna, men så häftigt!

Tänk att det kommer ett litet litet barn på ens mage som man har haft innuti (fatta bara det!) som först är helt hjälplös och beroende av sin mamma och sedan plötsligt börjar krypa, äta själv, dansa, älska och pussas!

Det är verkligen ett av livets stora mirakel. Den som inte tror på Gud måste väl ändå tvivla en aning på om han ändå inte finns när man tittar på alla de små mirakelmänniskorna som växer och lär sig takla livet genom åren!

Tack Gud för mina barn och all kärlek som jag får ge och ta emot!

I helgen var det bröllopsmässa i Malmö, där var jag förståss!

Jag ville ha inspiration inför mitt eget sommarbröllop i sommar, gå där hand i hand med mannen jag älskar och gotta mig i romantik! Men så fel jag hade...jag var inte beredd på all konsumtion och lite likt "turkisk marknad" där alla skulle locka in en i deras monter och sälja dyra hotellvistelser/bröllopsklänningar/catering och annat!

Eftersom vi hade lämnat bort våra barn över dagen så passade vi på att gå en runda i köpcentret på mobilia, men då var vi så fulla av intryck från bröllopsmässan att den orken inte fanns! Vi hamnade på Mc donlads och åt en romantisk lunch på tumanhand...:)

Att må bra är enkelt! Livet glänser och ögat ser bara det goda!

Hur är det att vara den på sin arbetsplats som både har tagit på sig offerkoftan och fått den klädd på sig av andra? Idag har vi försökt reda ut en del av problemen på min arbetsplats, pratat om kommunikation och samarbete. Det låter så bra på mötet och förmiddagen avslutas i positiv anda, frågan är hur vi i vardagen framöver ska lyckas vända detta. Hur ska vi klä av våra kollegor den där tunga kappan fulla av ledsamhet, offer och otillräcklighet?

Gud, ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden

Många säger att jag skriver så bra inlägg på facebook och borde ha en blogg men jag har inte tyckt att det fanns tid. Och vem skulle vilja läsa om mitt liv...men jag tetsar nu då!

Jag funderar på varför vi egentligen vill läsa om andras liv i en blogg? Varför vi idag har skapat oss ett behov av att skriva om våra liv och varför vi tror att det finns andra som vill läsa?

Jag läser själv andras bloggar, andra som jag bryr mig om men inte hinner ringa till och fråga hur dagen har varit. Andra som jag kan få inspiration av och andra som jag mår bra av att läa om!

Jag tänker att kanske kanske kan jag vara den där "andra" för någon annan på min nystartade blogg!